Brobergaren

Molnsittargubben,
som många kallar för gud,
han lastade in en blyghet i
mina ljusblåa ögon som jag
hatar.

Jag blir kindrodnarrädd
för sötflickornas ögon,
dags att kolla ner i marken och
nästan gräva ner ansiktet i mina fötter,
se ut som ett barn.

Rädd för att säga fel,
skammen att inte våga bryta
en egentillverkad tystnad.
Kan någon klampa förbi, säga någonting
för jag kan inte hantera
en även inlastad

käftblyghet.

Receptfri ungdomsmedicin för
ta-första-steget-blygheten
återfinns hos närmaste langare av
törstsläckande vätska.

Bieffekter i former av
bakfylledagar och ångest,
spyor och ölkuk.

Inget vinnande koncept,
kanske.

Han den där moltussgubbjäveln,
han kanske kastar en oblyg rakt på mig,
men nej.

Det lär jag ändå inte se,
för jag borrar ner mina ögon
gräva ner ansikte i skor.

Hon kanske säger någonting,
någonting som får mig att se uppåt,
men fan ta käftblyghet.

Han käkade kaktus för att tagga till
i sitt ensamhetsklistrande på
trettiofem bitar dig-pumpande hjärtskärvor.

Taggarna skar djupare sår
än de som redan blödde och
en insida förändrades,
för alltid bärandes på misstaget
att försöka äta kaktus för
att tagga till.

Ärr som alltid kommer att finnas,
finns för alltid kvar inom honom.
Inramade, inhängda som du.

Ont i magen.
Det är mycket nu, mycket som ska
ut,
jag måste få det ur mig

ut ur mig ärligt
utan ord, möjligtvis ett stön av lättnad eller bara

smärtan.

Det är mycket nu
känns det som, känner jag
allt på en och samma gång,
jag måste ta i,
kämpa som en Håkan Mild en gång,
Ulleviderby-kämpa

svett?

Nej, fönstret är öppet och ringen,
ringen är förskräckligt kall,
"HejdåDuDugerInteLängreKall" är den,
kanske kallare än dig.
Gåshudgivande.

plums utan skvätt,
mmmmm, m ohja!

Borta med magont, lättnad.
Besvikelse över att jag kämpat,

så länge

för så lite,
för en så liten.
Jag kan leka med tankar om att det är du
som simmar i vattnet,

kanske ensamhetsrunka
komma över
nej.

spola, låta dig drunkna i vattnet som en död guldfisk,
eller som tårar dränkt mig för
dig.

Jag torkar bort resterna tills det slutar ge avtryck.

Halvspolning för miljötänkande

Jag hylla Göteborg
utan att kunna gatornas namn
och jag ser skatorna ta duvornas mat.

Det finns a-lagare på var enda bänk,
i varje hörn och i nordstan dricker de

pissljummen sofiero
de låter som skator.

Männsiskor jämför människor med
djur,

för några männsikor letar mat och flaskor
i soptunnor

för några människor har sönderskurna stadsjeepdäck
och kastar hälften maten de nyss köpte från en

hamburgerbar
Porschefrisyrer tror att de heliga som duvor

Jag kan hylla Göteborg
utan att kunna gatornas namn
och jag ser skatorna ta duvornas mat.

Tänk om katter var
grus

Hade jag kelat med gruset
stått och stampat på katter
om katter var
grus

Vad märkligt allt hade varit

                                                                            Spegelbilden
I den ser jag mig åt fel håll

ni ser mig så