Brobergaren

Ingen torkar
ett par fuktiga kinder,
ingen fuktar
ett par torra läppar.

Jag är inte mycket
att kolla på,
ingen orginell stil,
ingen sångröst eller
någon annans.

Dricker inte öl
för bakruset,
dricker inte öl
för fylletrötthet och
tystnad.

Frillesåslangad öl,
kletiga händer
och bakfyllesmaken i käften,
jäsande tunga,
kvällens enda
osmakade tunga,
jäser som en
fyllesmekt fallos.

Blyga kinder,
spärrad käft
och du väntar på
det första steget
innan du
kliver på mig.

Ingen torkar
ett par fuktiga kinder,
ingen fuktar
ett par torra läppar.

Skottsalvor istället
för att diagnosera
rektalsalvor,
åt patienter med
anala besvär,
nu tar hans familj emot
gerillans gevär.

En utbildning
till den Svenska bristvaran
hade givit honom jobb,
istället för inbillning
om ordet asyl,
gav honom ingen lön
gav honom ingen mat.

Medan han vänder
hemåt tomhänt,
är det händer
som minor sprängt bort
i hans hemort,
där hans läkarutbildning behövs,

medan feldiagnoser
från höger,
låter pedofiler
behandlas med viagra
för att låta
anorexia-tjejer
bli magra.

Hans familj,
utan pengar
och när en som Jimmy Åkesson
skrattar
äter han en kebab
från Ali's,

och tänker på att
kryddan ger honom
analfissurer,
då finns det aldrig
rätt kurer.

Medan jag skiter
i brevlådor,
år höger
brinner det eldsvådor
i huset,
långt borta i ett annat land
där en läkare
kunde gett mig en

extra hand.

Han öppnar dörren
iklädd rosa
tunn morgonrock
iklädd rosa
vitrandigt förkläde
slitna träskor,
gråa strumpor och
tofsar i tovigt rött.

Fördomar pratar
i mig,
iakttagen kanske
tänkeläst och
otrygg.

Som ung rörläggare
uppleverman historier
berättade av
äldre, rutinerat manskap.

Människor döper
fördomar,
fördomar ökar avstånd.
Propagandabygge på
fördomar, färger.

Ett landslag vann
1998, jag såg aldrig på
fotboll då,
Frankrike vann med
gemenskapen från
Algeriet, Senegal och
jag önskar
att jag vore med.

Han öppnade i rosa,
psykopat eller
homosexuell,
jag bryr mig inte
för han öppnade i rosa
och jag hade knackat på
i svarta kläder och
min morgonfrisyr.

Fördomar byggdes snabbt,
skrattet inombords,
men till ingen nytta.

Jag ska inte bygga
propaganda

på färgglada
fördomar.

Du är dig,
mig är jag.

Man käkar inte bara
skinnet på
kyckling,

trots att kryddan
finns där.

Drömmer om
kunskapen och
modet
att stå på scenen
och sjunga,
ha passionen
ha tonerna,
takten.

Drömmer om
talang och
bolltrolleri
att ta över Old Trafford
och avgöra,
ha beslutsamheten,
ha aggressivitet,
benen.

Drömmer om
Håkan Hellström och
Bob Hansson
att beröra
genom en slags scen,
genom texter,
någon form av poesi.

Att se er gråta,
av någon skapelse
skapat av läppar,
mina läppar och
stämband.

Att sälja röda kinder
och skakande händer,

att köpa modet
och talang.

Stenar dansar disco
bakom pannbenet,
spyr ut händelser
säger tankar om
enkvällars ögonkärlek.

Ölkärleken till ögonen där
torteras långsamt ihjäl
av torra fyllekyssar,
törstigt hångel
släcker elden som aldrig
började brinna,

något avtändande
ord från ett ökänt
kroppsspråk,
sucka, gäspa, lämna
vingla till törstsläckande i
aluminiumförpackning, knäcka
sig själv,
knäcka en öl.

För trött för att
vakna,
för pigg för att
somna.

Säger inget till mig själv ikväll,
det lönar sig aldrig.
Säger inget till dig ikväll heller,
i min käft finns spärrar.

Några klunkar falsk modighet,
killarnas smink
förstör äkta som
tjejernas spacklade
ansikten.

Stenarna tankar
huvudet med
95bedrägerier falskhet,
oskyddat sex mellan stenar
i mitt huvud,

att dö ut
i enkvällars
ögonkärlek.

Ooh?

Laddade upp hemskt många,
ouppladdade uppladdat
från poeter.se, mina.

Kommentera gärna,
let me veta vad?

okej, jag ska.

Hämnas av gruva, där

borta

slåss mot
blåklintar och kostymsmurfar,
gatustenar
mot bakåtslick
ordslåss, våldsamheter
hör hemma i
filmer,

för i hollywood
är
hör våld hemma,
dövt våld
obehörig död

begrava smurfregering,

så rosor
röda
buskar, käka jordgubbar
njuta.

Kommentera gärna,
behöver jag det?

ja.

Kall blöt trasa,
känslan äcklad
att ta i,
ovetande
bakteriesorterna som
fyller ut,
blå trasa våt
trasa.

Sweet Sixteen,
Billy Idol har ett stämbandssvärd
men vi är bara 17år,
i Håkan Hellströms popdansvärld,
sökandet efter händer,
efter min otaktsdans.

Blir ingen pacemakerkärlek
i år, lever med
trasigt hjärta
tills dagdrömmen blir
pulserande
verklig-
het så att septembervinden
smälter samman
oktoberlöven,
något gyllene.

Sweet Sixteen,
Billy Idol har ett stämbandssvärd
men vi är bara 17år,
i Håkan Hellströms popdansvärld,
sökandet efter händer,
efter min otaktsdans.

Någonstans
oviljan att ta i
kalla blöta trasor
finns en chans
till rädslan att bjuda
på Kafé Karma och
på dans,
rädslan att ta i kärlek,
ovetande virus
nedbrytbart
underbart.

Gräver ner
bortgångna skor,
gräver ner ansiktet
i halsen,
mitt grävande efter
ord, bara tänkta.

Sweet Sixteen,
Billy Idol har ett stämbandssvärd
men vi är bara 17år,
i Håkan Hellströms popdansvärld,
sökandet efter händer,
efter min otaktsdans.

Varm fuktig hud,
varm fuktig hud.

Mörkret faller fort ner
på de gulnade björklöven,
ofta ser man rakt fram
varken neråt mot lerstigen
varken uppåt mot framtiden
åt sidorna där buskage
bildar ansikten.

Rädd för mörkret,
jag är rädd för mörkret.

Bland grenarna prasslas av
klättrande katter,
vill bara stänga ögon
drömma sig bort
ramla sig hemåt
för stigen blir trängre när
buskar sträcker sig mot mig,
istället mina armar om dig.

Rädd för mörkret,
jag är rädd för mörkret.

Hög volym, hård musik
viljan att vara hård,
slippa höra träden viska,
ett hästansikte gräver
ur ansiktet mitt när
jag tänker på gammal kärlek.

Rädd för mörkret,
jag är rädd för mörkret.

Genom nytillkommen dagg
reflekteras månljuset,
skuggor från andra sidan
svarta buskage.
Skuggan av mig själv
springer förbi efter
varje gatulykta
i Frillesås centrum.

Rädd för mörkret,
jag är rädd för mörkret.

Tänker dig,
för andra tankars skull.
Hästkäften biter mig,
blodsbad där jag går
blodsbad jag aldrig ser,
kollar framåt utan
aning om vad jag kliver på,
som storstadsbor
kliver jag på allt som ligger,
utan att se.

Rädd för mörkret,
jag är rädd för mörkret.

Rädd för kärlek,
jag är rädd för kärlek.

Springer skuggan
innan nästa lykta
den kommer tillbaka
flåsar nacke,
dörren hemma är låst,
nyckeln i ett garage
allt bildar skuggor
tystnad, kliver på
ljud.

Rädd för mörkret,
rädd för ett kliv.

Dina ögon är riktade
uppåt och inåt
när hon inte längre håller
din högra hand,
farfar.

Din röda femtio-talscykel
rullar sakta ner
mot Torstensvik,
nu rullar det inte längre
fyra hjul och en pakethållare
med en solstol.

Jag har inte tröstat dig,
jag vet inte hur man bär sig åt
när även de starkaste
gråter om nätterna,
till och med pappa fällde tårar,
farfar.

I lurarna sjunger Håkan,
om att "kom igen Lena"
men hon kommer aldrig igen
kämpat sin sista
droppe blod,
snubblat på sitt halta ben,
ätit sin sista dropp.

Du var i vita huset,
varje dag när Lena låg där
på sjukbädden, drogad och hög
på morfinet som skulle dämpa
hennes smärta inför
kistan, beviset på äkta kärlek,
farfar.

Jag grät tårar åt henne,
tårar som aldrig fuktade
hennes uttorkade hy
kroppen tynade bort,
lättande själ lyfte mot
solen.

Våra blyfyllda kranium
lyfte från marken
när farmor Lena
tog täten,
när hennes lidande
gick bort,
jag finns här för dig,
farfar.

Jag hjälper dig att vattna
rosenbuskarna bredvid den ofärdiga
altanen i Frillesås,
jag håller dig sällskap när
Ronnie O'Sullivan spelar snooker
och Lena kommer vara med,
utan cancern,

farfar.

Metar utan lina
får ett värdelöst spö
av ett ingenting,
att försöka få napp sittandes
ensam i vassen,
med tystnadsplikten,
inte skrämma iväg
fångsten som aldrig hinner bli
en fångst
innan den simmar in i
stimmet,

försvinner i mängden

Jag sitter kvar,
sitter jag.

Börjar nynna på min egna
nationalsång, landet jag bor i
har inget namn och
jag är en fiskebåt
utan besättning
i botten av kattegatt,
Håkan Hellström är kreatör till
nationalsången, han är den enda som förstår
och jag nynnar på
Kärlek är ett brev skickat tusen gånger

innan jag går över åkern
som aldrig är i bruk,

lämnar betet kvar på kroken,
använder samma
tystnad.

Jag kysste henne aldrig,
gav bara
tänkta sagda ord,
blyghetsklister på
mina läppar, alla andra
kunde öppna annat än
ögon, utstöta vibrationer från
rusets stämband, låta.

Med stängd mun lät jag
min tunga hänga utanför,
för sötflickan satt bredvid
log, kanske mot mig
blyghetsröda kinder,
eller bara full.

Gå hem tidigare,
inse att jag aldrig hittar
ett medel som löser klistret,
utan att förstöra
mina läppar,
hur väcker man ett par
sovande stämband?

När ölen inte gör det,
när Malibu inte tänker tanken
och när kinderna bara
blir rödare på sötflickan
som nu sitter
någon annanstans,
en annans knä.

Gå hem tidigare,
falla ner i sängen
ensam, välta någonting
lyssna på musik
somna ensam
drömma en dröm om någon,
en dröm kommer inte ihåg
mer än någon minut efter
att ha vaknat i famnen
av mitt täcke,
med någon i min famn,
min kudde.

Regnet pissar ner
framför mina fötter
rakt ner på säsongens sista
varma asfalt, det ger en
doft av nykommen höst,
snart gyllene löv
faller ner och torkar regn.

En typisk motvind
blåser hem mot mig,
när jag går bortåt
kanske på väg mot dig,
kanske mot ingenstans
för att bara vara för att
jag inte ens behöver.

Regnet har börjat avta,
men luften bär på höstens
kanske allra första kvavhet,
jag ramlar fram, för mitt huvud
blev en sten som tynger ensamhet
och bar jag vet vad som gick fel
under sommaren jag aldrig
levde fullt ut.

Hösten är den del av mig
som aldrig får feber, den del
som aldrig är grå eller röd,
ett mellanland på väg neråt
och någonting jag känner av,
efter en sommar utan
utdelning i bränna eller
kärlek.

Som en fiskare utan fångst
som en gitarr utan gitarrist
som en spermie som aldrig kom fram
som en Paul Scholes utan vy av kortlek
efter matchens slut.

Temperaturen kom aldrig riktigt
hela vägen till toppen
men likt förbannat på språng
mot den klassiska botten,
där den får sällskap av den kallaste
Hitler och hans kamrater,
dit ska jag aldrig sjunka
och jag hoppas få träffa dig

innan höstsäsongen tar slut,
innan snöslasket blir skottat
så att det är i vägen för
bilarna på vår parkering,
för de vill aldrig skotta
hela
vägen
förbi, eller fram.

I ett höstregn
kan man dölja tårar
I ett höstregn
kan vi vara de
som blir utpekade,
viskas om som om vi
vore två dårar, sammanvuxna
nakna som träden
medelhöst i Frillesås.

Kära överklassgubbe
i grå kostym och bakåtslick,
fotbollplanen behöver ett ansiktslyft,
för den är sandfyllda hålor
och pengarna ni aldrig tål lägga
kommer ni betala i planens
onda cirkel, också den av
sandfyllda hål.

Kära överklasskvinna
i röd kort kjol och fem kilo smink,
du har säkert aldrig rört en fotboll,
spade eller hink
men kan du hjälpa oss med fotbollsplanen?
Den blir sämre varje gång ni är här,
ni terroriserar fotbollsklanen, oss.

Kära medelklasskille,
du har säkert ingen mot blått
men det är någon idiot som varit här
grävt hål, hällt sand och inte förstått
att utan grund sjunker toppen
av våran fotbollsplan till botten,
kanske ner till korpen.

Kära medelklasskvinna,
vet du hur man tejpar våra ömma fötter?
Här i Frillesås blir kända för skavsår och leder ömma
inte längre för våra goda morötter,
sand och grus under huden, något jag måste tömma
om en ny fotbollsplan,

det kan alla ungdomar bara
drömma,

vissa kastar sten bussar,
andra super skalle
åker in i kriminella slussar
för att ingen vill plocka grus ur
sin balle, efter att ha spelat tio minuter
fastnat med foten i en grop,
vridit.

Kära politiker,
inte ens om jag bjuder er på bulle,
så tror jag att ni ens skulle tänka
på att ge oss en värdig
fotbollsplan, men om ni skulle.

Att jämföra ett
utankänslorsamlag med
någonting annat än nare
är bara sjukt,

för slickar
ömma punkten blir det bara
bättre för stunden,

ångest med tiden.

Ska inte låta någon säga
bend over till mig,

för jag är ute efter ospacklad
skönhet, ett motsatt kön
med skeva tänder eller
en annan defektion

ett sött ansikte som inte följer
lagen om hudfärg och
perfekt utformade läppar,
kinder, ögon

Säg inte
bend over till mig,
för jag går inte så långt

medan jag letar efter en
ospacklad, oplastad
kvinna med charmförklarande
defekt

Perfektionen gör mig trött,
den är falsk och

ospacklat
utrotningshotat eftersom
smink finns på

Ge-kås.

Kanske vi till månen,
sitta där och se neråt
se oss sittandes, en
säng var på mils avstånd

Vi skulle önska ett
maktskifte,
bort med verklighet, där stjärnor
lyser upp ett ingenting, istället
leva drömmen på månen
där du somnar i min famn och
gillar det,

där vi dör tillsammans i

syrebrist.

Ur lådan, gaffel och kniv
det blev en djup tallrik vid
bord,
gulasch, ett enda undrande

Vart i helvete är

skeden?

I mitt huvud vandrar
stora blyklumpar, gör det
tungt just nu,
blyklumpstankar och halsgropskänslor
är du där, igen?

Tårkanalen blir nordstan,
hela världens kreaturer
med alla kulturer.
Ingen vet ut, ingen vet in
kittlar i näsan, nästan ute
men kvar inne
är du där och spatserar, igen?

Huvudvärksångrar en fylla,
tänker att släktmiddagar är
mardrömmar, för nu är det min tur
att inte ha en såkallad
respektive, att komma i sängs med
kudden.

Där är du fan inte, än.