Sadistfittorna dalar iväg, dyrkade hattar.
I Kungsbacka kommun råder tystnad
från alla som tänker "helvete"
om någonting eller
om sig själva.
Det enda som hörs nu för tiden
är första-fyllansnacket i korridoren,
vem som fick sin köttbatong att fylla
en redan för full tjej
på en fest någonstans,
överfylld men ingenting uppfyllt.
De skär sig för att synas,
deras såriga armar skriker
för att de är sårade inuti.
Det enda som hörs tillbaka
är orden som kliver,
som klampar ner ärrade armar
mot en total-botten.
Vi ser bara på som jävla sadistfittor.
Konstgräs i Frillesås är redan ett bortglömt krav,
det hjälper inte att politiker beter sig som Gud,
att de har maktstämpeln i pannan
för att kunna sadist-skratta bort oss ungdomar
från Frillesås city, från FFF.
De dricker säkert kaffe för skattepengar,
rullar skinn till gratisporr som katolska präster eller
får brevlådan fylld av skit.
Men vi fegar ur,
det räcker inte att de ser oss,
de ser oss.
Men vi hörs inte,
utan den massiva Jesus-propagandan
hade Frillesås varit utdött,
en Jesus-propaganda gav oss röda dagar
och en anledning till att få problemen
bortglömda av langad öl,
oftast pisseöl.
Frillesås lever efter varje studiebidrag.
från alla som tänker "helvete"
om någonting eller
om sig själva.
Det enda som hörs nu för tiden
är första-fyllansnacket i korridoren,
vem som fick sin köttbatong att fylla
en redan för full tjej
på en fest någonstans,
överfylld men ingenting uppfyllt.
De skär sig för att synas,
deras såriga armar skriker
för att de är sårade inuti.
Det enda som hörs tillbaka
är orden som kliver,
som klampar ner ärrade armar
mot en total-botten.
Vi ser bara på som jävla sadistfittor.
Konstgräs i Frillesås är redan ett bortglömt krav,
det hjälper inte att politiker beter sig som Gud,
att de har maktstämpeln i pannan
för att kunna sadist-skratta bort oss ungdomar
från Frillesås city, från FFF.
De dricker säkert kaffe för skattepengar,
rullar skinn till gratisporr som katolska präster eller
får brevlådan fylld av skit.
Men vi fegar ur,
det räcker inte att de ser oss,
de ser oss.
Men vi hörs inte,
utan den massiva Jesus-propagandan
hade Frillesås varit utdött,
en Jesus-propaganda gav oss röda dagar
och en anledning till att få problemen
bortglömda av langad öl,
oftast pisseöl.
Frillesås lever efter varje studiebidrag.
Allt, eller inte. Inget eller fisk?
För en gångs skull skriver jag nu någonting annat än patetiska dikter om kärlek, erektion och missnöje. Här kommer lite flödestänkande om all skit, om hur jobbigt vissa delar av ett liv är och hur jag upplever det.
ät.
Här om dagen fick jag ett fruktansvärt magknip, kändes som om jag antingen skulle behöva använda magmuskler och ringmuskeln för att trycka ut en 150 kilo tung reptil från år 2000 före "mannen som aldrig funnits" eller att alla händelser i mitt liv skulle fläkas ut genom min stackars och förskräckta ändtarm.
Allt började med att jag behövde kissa lite med min köttbatong, så jag öppnade gylfen och kissade rakt ner i vattnet (så att det lät ganska mycket, gillade det). När jag hade kissat ut hälften av det urin som legat och tryckt i min blåsa så hugg det till, som en superhjälte som slår en ond goblin som vill ta över världen - SMACK! - så satt jag ner, tryckte med all kraft jag hade att ge för att krama ut bajspluggen.
Efter fem svettiga minuter fick jag ut den. Lättad över att det värsta var över, besviken över att det enbart var en liten rund rackare som suttit som en jävla vinkork i mitt anus och jag var kallsvettig när resterande avföring var rinnande, precis som om jag kämpat för att skjuta iväg en champagnekork i fem minuter och sitter och häller ut allt det goda.
Det tog en halvtimme, fyrtio minuter att bli skitnödig igen - Härlig arbetsdag, allt innan frukost.
Även jag inser att jag är en sjuk herre på sjutton år, även ni vet.
En annan händelse som jag råkat ut för den senaste tiden är ögonkastad kärlek, som jag nämner i dikter med spridda skurar som en dyngspridare på en stockenåker.
När fan vet man egentligen om man är kär, eller bara är intresserad?
Vilken av alla mina kronologiska sjukdomar bestämde att jag skulle vara osäker, blyg och tråkig varje gång jag inte vet ifall jag är kär eller bara gillar?
Och gud, du som inte finns där uppe och du som skapat rasism, fascism, down syndrom och springmask, kan du förklara valet du gjorde när, hehe, du kastade in två blåa ögon med inbygd blyghet och som har en tendens att hellre se ner i marken än att se på jordens vackraste kvinna?
Dessutom spelar det ingen roll vilken färg ögonen har, jag ser ju inte den färgen likt förbannat. Men ändå värt, eller någonting liknande.
Åter till ämnet kärlek vid ögonkast. Det finns en tjej jag knappt känner, tänker på henne ganska ofta men vill egentligen bara bli kär, eller veta om jag är det. Är jag det inte - vill jag inte tänka på henne, men ibland kan man inte göra någonting åt saken.
Jag skulle aldrig kunna kyssa henne
aldrig kunna säga att hon är den enda
eller kunna ösa lyrik över hennes sätt att vara
hennes utseende eller mina känslor.
Om inte hon tar det steget före mig, vinner rädslan av att få nobben eller känna att "fan, jag är inte kär" och ändå inte kunna sluta kyssas, ösa lyrik eller dylikt, den jävla rädslan dansar runt i mitt huvud - naken är den också, helvete.
Det fungerar bara inte att ta första steget, speciellt inte om man är osäker på vilka känslor min kropp sänder ut från mitt hjärta och runt i mina ådror och hela vägen upp till ett tomrum, även kallat hjärna. Hjärnan sitter i huvudet på de flesta människor.
Lite tankar, tänkte även lägga in en kontaktannons.
Men jag sket i det, fungerar inte på en blogg vad jag vet.
Godnatt.
ät.
Här om dagen fick jag ett fruktansvärt magknip, kändes som om jag antingen skulle behöva använda magmuskler och ringmuskeln för att trycka ut en 150 kilo tung reptil från år 2000 före "mannen som aldrig funnits" eller att alla händelser i mitt liv skulle fläkas ut genom min stackars och förskräckta ändtarm.
Allt började med att jag behövde kissa lite med min köttbatong, så jag öppnade gylfen och kissade rakt ner i vattnet (så att det lät ganska mycket, gillade det). När jag hade kissat ut hälften av det urin som legat och tryckt i min blåsa så hugg det till, som en superhjälte som slår en ond goblin som vill ta över världen - SMACK! - så satt jag ner, tryckte med all kraft jag hade att ge för att krama ut bajspluggen.
Efter fem svettiga minuter fick jag ut den. Lättad över att det värsta var över, besviken över att det enbart var en liten rund rackare som suttit som en jävla vinkork i mitt anus och jag var kallsvettig när resterande avföring var rinnande, precis som om jag kämpat för att skjuta iväg en champagnekork i fem minuter och sitter och häller ut allt det goda.
Det tog en halvtimme, fyrtio minuter att bli skitnödig igen - Härlig arbetsdag, allt innan frukost.
Även jag inser att jag är en sjuk herre på sjutton år, även ni vet.
En annan händelse som jag råkat ut för den senaste tiden är ögonkastad kärlek, som jag nämner i dikter med spridda skurar som en dyngspridare på en stockenåker.
När fan vet man egentligen om man är kär, eller bara är intresserad?
Vilken av alla mina kronologiska sjukdomar bestämde att jag skulle vara osäker, blyg och tråkig varje gång jag inte vet ifall jag är kär eller bara gillar?
Och gud, du som inte finns där uppe och du som skapat rasism, fascism, down syndrom och springmask, kan du förklara valet du gjorde när, hehe, du kastade in två blåa ögon med inbygd blyghet och som har en tendens att hellre se ner i marken än att se på jordens vackraste kvinna?
Dessutom spelar det ingen roll vilken färg ögonen har, jag ser ju inte den färgen likt förbannat. Men ändå värt, eller någonting liknande.
Åter till ämnet kärlek vid ögonkast. Det finns en tjej jag knappt känner, tänker på henne ganska ofta men vill egentligen bara bli kär, eller veta om jag är det. Är jag det inte - vill jag inte tänka på henne, men ibland kan man inte göra någonting åt saken.
Jag skulle aldrig kunna kyssa henne
aldrig kunna säga att hon är den enda
eller kunna ösa lyrik över hennes sätt att vara
hennes utseende eller mina känslor.
Om inte hon tar det steget före mig, vinner rädslan av att få nobben eller känna att "fan, jag är inte kär" och ändå inte kunna sluta kyssas, ösa lyrik eller dylikt, den jävla rädslan dansar runt i mitt huvud - naken är den också, helvete.
Det fungerar bara inte att ta första steget, speciellt inte om man är osäker på vilka känslor min kropp sänder ut från mitt hjärta och runt i mina ådror och hela vägen upp till ett tomrum, även kallat hjärna. Hjärnan sitter i huvudet på de flesta människor.
Lite tankar, tänkte även lägga in en kontaktannons.
Men jag sket i det, fungerar inte på en blogg vad jag vet.
Godnatt.
Skuggan
Som ett sömnigt tåg
går vi hem ikväll,
vi kurar ihop oss
under molntäcket
i förhoppningar om en himmelsäng.
Du sprang om mig
efter varje gatlykta,
vi lägger oss ner, vilar på
vallersviks sanddynor,
drömmer samma drömmar,
men aldrig om varann.
Vi plockar blomblad, från samma blomma
ställer frågor om lottokärleken
kanske liggandes på Hasse i Himlens
blombädd, vilsna och tagna
av samma person
när vi delar dröm.
Som om du retas med mig
pekar du på den stjärna
jag pekar på, nu.
En stjärna man får ta ner,
en stjärna som togs ner på jorden
innan den kom upp på himlen.
Med havrekuddar
under våra huvuden, så tänker vi
tänker vi på hur solen orkar
skina som ingen annan,
hur hon skiner som ingen annan och
varför du aldrig pratar,
aldrig ser och aldrig lämnar.
Du finns vid min sida,
när hon är någon annanstans,
du jagar mig förbi gatlyktorna vid Shell
men så fort jag släcker lampan
försvinner du.
Om skuggor ändå kunde prata.
går vi hem ikväll,
vi kurar ihop oss
under molntäcket
i förhoppningar om en himmelsäng.
Du sprang om mig
efter varje gatlykta,
vi lägger oss ner, vilar på
vallersviks sanddynor,
drömmer samma drömmar,
men aldrig om varann.
Vi plockar blomblad, från samma blomma
ställer frågor om lottokärleken
kanske liggandes på Hasse i Himlens
blombädd, vilsna och tagna
av samma person
när vi delar dröm.
Som om du retas med mig
pekar du på den stjärna
jag pekar på, nu.
En stjärna man får ta ner,
en stjärna som togs ner på jorden
innan den kom upp på himlen.
Med havrekuddar
under våra huvuden, så tänker vi
tänker vi på hur solen orkar
skina som ingen annan,
hur hon skiner som ingen annan och
varför du aldrig pratar,
aldrig ser och aldrig lämnar.
Du finns vid min sida,
när hon är någon annanstans,
du jagar mig förbi gatlyktorna vid Shell
men så fort jag släcker lampan
försvinner du.
Om skuggor ändå kunde prata.
Traktor
Mitt hjärta pumpar runt förhoppningar
i mina ådror flyter du
genom hela kroppen,
som en jävla blodförgiftning
om sömnlösa nätter.
Vintern har slukat alla blommor,
det blir ingen lottokärlek
att plocka blomblad om.
Ur min aorta rinner rött blod,
ur min aorta hånglar du du upp mig
som en fem minuters fyllekärlek
utan alkoholhalt magpump,
som vi dricker upp den sista mjölken,
dagen innan bäst före
för att vi bara gör det.
Mitt hjärta pumpar runt en demokrati
i mina ådror flyter du
genom ett ingenting,
som en jävla dagdröm
där majoriteten av två parter
säger ja, förhelvete.
Vintern har slukat alla blommor,
det blir ingen lottokärlek
att plocka blomblad om.
Vi sliter av varandras ögon
kastar oss i sängen
låter våra tungor smaksätta
varandra, ett mjukhångel
och inser skillnaden mellan
ögonkast och naket.
i mina ådror flyter du
genom hela kroppen,
som en jävla blodförgiftning
om sömnlösa nätter.
Vintern har slukat alla blommor,
det blir ingen lottokärlek
att plocka blomblad om.
Ur min aorta rinner rött blod,
ur min aorta hånglar du du upp mig
som en fem minuters fyllekärlek
utan alkoholhalt magpump,
som vi dricker upp den sista mjölken,
dagen innan bäst före
för att vi bara gör det.
Mitt hjärta pumpar runt en demokrati
i mina ådror flyter du
genom ett ingenting,
som en jävla dagdröm
där majoriteten av två parter
säger ja, förhelvete.
Vintern har slukat alla blommor,
det blir ingen lottokärlek
att plocka blomblad om.
Vi sliter av varandras ögon
kastar oss i sängen
låter våra tungor smaksätta
varandra, ett mjukhångel
och inser skillnaden mellan
ögonkast och naket.
Könsorganism i baktanke.
Du säger att du aldrig hört
regnet slå mot fönstret
att du aldrig sätt vinden
blåsa träden nakna,
du säger att du aldrig längtat
bort från ensamhetskramandet
av av kuddar under ett täcke.
En kärlek, ett blås
en kärlek, ett lås till
förhoppningar om någon.
Jag säger att jag alltid känt
hur regnet piskar mina kinder,
hur vinden blåser genom kläderna,
jag säger att jag bär en sten
utan destination
till en plats långt bortom
falska tjejer
tunga stenar
motgångsgrejer
tungan skenar
ensam ikväll
vallersviksfester
en tom San Miguel
ett könsorgan utan värdiga gäster
kanske ses vi hos dig.
En kärlek, ett bröd
en kärlek, ett tugg
av det goda, en ett hugg i hjärtat.
Vi säger att vi älskar varandra
fast vi bara ögonkastar
bort våra kläder,
vi bara ögonkastar känslor av
händer innanför svetten.
en kärlek, ett brutet löfte
en kärlek, en gud aldrig visar sig,
ett löfte som aldrig visar sig,
vi går oknulllade hemåt,
vi går hemåt igen.
regnet slå mot fönstret
att du aldrig sätt vinden
blåsa träden nakna,
du säger att du aldrig längtat
bort från ensamhetskramandet
av av kuddar under ett täcke.
En kärlek, ett blås
en kärlek, ett lås till
förhoppningar om någon.
Jag säger att jag alltid känt
hur regnet piskar mina kinder,
hur vinden blåser genom kläderna,
jag säger att jag bär en sten
utan destination
till en plats långt bortom
falska tjejer
tunga stenar
motgångsgrejer
tungan skenar
ensam ikväll
vallersviksfester
en tom San Miguel
ett könsorgan utan värdiga gäster
kanske ses vi hos dig.
En kärlek, ett bröd
en kärlek, ett tugg
av det goda, en ett hugg i hjärtat.
Vi säger att vi älskar varandra
fast vi bara ögonkastar
bort våra kläder,
vi bara ögonkastar känslor av
händer innanför svetten.
en kärlek, ett brutet löfte
en kärlek, en gud aldrig visar sig,
ett löfte som aldrig visar sig,
vi går oknulllade hemåt,
vi går hemåt igen.
