Brobergaren

1996 vann Manchester United FA-cupfinalen
mot Liverpool, och det var innan jag
ens visste vad fotboll
var för någonting.

Då var jag bara fem år gammal
och helt utan kärleksbekymmer
och saknadstårar,
helt utan ordet "död".

Det var Eric Cantona som gjorde det avgörande målet
när Manchester vann,
ett mål mot noll.
Han var farmors absoluta favorit,
och han avgjorde en FA-cupfinal.
Farmor var där, hon var där som åskådare.

Hon köpte en halsduk från arenan,
en Manchester United-halsduk.
Jag älskar Manchester United,
jag älskade farmor.

Samma halsduk som min farmor köpte,
tillsammans med min farfar, i England
samma halsduk värmer mig nu,
trots att den ligger på mitt golv
ihopvikt på kuvertet som min farfar
hade lagt halsduken i.

Han räckte kuvertet till mig,
sa åt mig att gå in på mitt rum ensam.
I där låg halsduken som min farmor
köpt i england under en FA-cupfinal
som hennes favorit, Cantona, avgjorde.

Det var magiskt, det var sorgligt
och jag grät tårar för att farmor inte längre lever
jag grät tårar för att jag älskar Manchester United
jag hade ett leende
på mina, för längesedan, kyssta läppar.

För det var en lapp på kuvertet,
där det stod att det var farmor som ville
att jag skulle ha halsduken.
Det stod också att det var hennes favorit
som avgjorde

FA-cupfinalen mot Liverpool
i andra halvlek, 1996.