Brobergaren

Jag är sjutton år i tysta Frillesås,
i byn som Kungsbacka kommun glömde bort.
Där pendeln aldrig kommer att stanna för oss
och där ungdomar tar livet av en nybliven friskola,
för att de inte har någonstans att ta vägen?

Jag är sjutton år i döda Frillesås
och jag kommer antaglig alltid vrida knäna på den gropiga
fotbollsplanen som kommunen fyller med sand och grus.
Här kommer vi aldrig att få konstgräset de lovade,
här kommer vi alltid att plocka grus ur knäna och tejpa vridna fotleder.

Jag är sjutton är i ett lågt prioriterat Frillesås,
där alla känner alla och där Larry bokstavligt får skit på posten,
politiker som honom sätter stopp för skolans skidresa.
I en liten by fyllt av fanfanfan-takterna på kärlek och
jag vet allt om det.

Jag vill inte vara sjutton år i Frillesås där alla är som katter,
de bor i hus och är ute tills maten står serverad.
Sen drar de, ingen vill vara kvar hos mig.
Nya lägenheter gör att lugnet kanske försvinner,
men pengarna rullar in till ordet fel.

Men pendeln stannar aldrig här, Åsa ligger närmare Kungsbacka.
Plastgräset kommer aldrig att vara grönt här,
för att grusplanen tydligen är för bra, och Åsa ligger närmare Kungsbacka.
Snart kommer tystheten försvinna för att folk ska tjäna pengar på lägenheter
och kärleken är död när den hör Frillesås.