Brobergaren

Öppet fönster och
frusna tår när
vindarna från havet
sjunger en godnattvisa
träden dansar.

Din kind mot
min axel och
likt träden tappat
sina gyllene löv,
ligger du osminkad
en påklädd nakenhet.

En leende andedräkt,
doft av kyssvänlighet och
en andedräkt som doftar
kurragömma bakom
två hopslagna käkar,
någon form av vacker tystnad.

Vi är kanske inte de som får
varandras hjärtan,
i slutändan enbart en kyss,
en drömskapande kyss
av vi som kanske inte blir
ett oss.