Brobergaren

Gud pissar mitt ansikte,
smygfiser ut vindar och
doften av väröbruk
följer mina steg och
ditt leende förgyller insidan

kranium,
tankar
och snuset börjar rinna.

Gud urinerar ut
en bitterhet skottsalva,
latexbeklädd piskar han
mina kinder röda,
Per på Tv4 kallar det måttligt
när jag regnar bort i

höstnakna träd,
en fylld tomhet
och snuset börjar rinna.

Gud kliver in
för att kunna kliva ut,
efter att ha stått och stampat
in dig innanför ett

kranium,
tankar
och snuset börjar rinna,
det ger jag fan i,

sväljer rinningarna
och du ligger vaken
i ösregnet,
samma pissande slår mot ditt fönster
som mot mina röda kinder,
samma piskande vind blåser igen
drömmar om att

jag ligger vaken
du ligger bredvid med slutna ögon


att se ett allt,
ett oss
ut genom

kranium,
tankar
och ögon börjar rinna.