Brobergaren

Metar utan lina
får ett värdelöst spö
av ett ingenting,
att försöka få napp sittandes
ensam i vassen,
med tystnadsplikten,
inte skrämma iväg
fångsten som aldrig hinner bli
en fångst
innan den simmar in i
stimmet,

försvinner i mängden

Jag sitter kvar,
sitter jag.

Börjar nynna på min egna
nationalsång, landet jag bor i
har inget namn och
jag är en fiskebåt
utan besättning
i botten av kattegatt,
Håkan Hellström är kreatör till
nationalsången, han är den enda som förstår
och jag nynnar på
Kärlek är ett brev skickat tusen gånger

innan jag går över åkern
som aldrig är i bruk,

lämnar betet kvar på kroken,
använder samma
tystnad.